Memories Never Die!

Naaaaaw, knivig situation alltså. 

Jag vet ju vad jag tycker om allt, men skall man se över det iaf? 

Shit pommesfrites.

Får la ladda upp med kniv i värsta fall? Haha skämt å sido.

En reservplan? 

I need some fucking help, men jag vet ju vad jag kommer få för svar precis det som jag säger att min magkänsla säger. 

Så jag är ju bara jävligt dum, RIKTIGT dum. 

Fan va livet lite enklare förr? Nu menar jag ju inte när man var åtta bast, utan typ 13-14. Man hade inga direkta måsten, gjorde vad man kände för att göra utan att tänka på konsekvenserna utav handlandet, och man förlät allting eftersom att man själv var en stor fitta, helt ärligt också. Hur mycket brydde man sig om andra egentligen. Man var ju bara ett stort jävla ego.

Det är det som jag stör mig på idag, att folk fan inte växer upp utan beter sig på det sättet än idag. Snackar massa, jag menar massa skit om folk som skall "stå dom nära". Och att spinga runt med det "senaste" är ju någras största hobby.  In my ass säger jag. 

Jag kan ju säga så mycket som att jag aldrig i hela mitt liv skulle snacka skit om dom jag tycker om, jag skulle inte springa runt och berätta saker jag fått veta i förtroende. Helt enkelt: Jag skulle aldrig med flit göra någon jag tycker om illa. 

Men vissa kan ju det tydligen. 

Men antagligen är dessa personer som beter sig så också så jävla osäkra på sig själva. Så jag vet faktiskt inte vad jag skall tycka? Skall man tycka synd om dom?

Aa lite.

Ha det gött, nu skall jag fan gå och lägga mig. Har sovit väldigt obekvämt i natt, på en soffa och min rygg är helt fuckad nu. 

Puss!