Memories Never Die!

Vaknade för en timme sen, hatar att sova för länge, vet inte varför? Man hinner ingenting då.

Vet inte vad jag skall göra idag faktiskt. Funderar på att bara bädda ner mig och inte göra ett piss, ändå vill jag bort till frölunda och sola. Men orkar jag?

Igår klippte Cissi mig, blev av med allt det sletna men det blev väldigt kort, tack Cissi =) Gött att han en vän som är frisör ibland =P

Sen solade jag, vilket jag inte hade gjort sen i fredags och vill man vara brun måste man fan ligga i. 

Sedan efter det drog jag till Kärra, satt där och kollade lite klipp på youtube och tjötade. Vid 11 tiden drog vi till backaplan. 

Den nya minnesstenen var jätte fin, deras namn var inristade med guld och deras ålder stod brevid. Helt sjukt känndes det. Den yngsta var 12 år. Man tänkte att det lika gärna hade kunnat vara jag och mina vänner som vart där (om det utspelat sig lite senare) Att det hade vart mitt namn som stod där. Så jävla hemskt. Vi tände iaf två ljus.

Efter det så gick vi in i lokalen där det utspelat sig. Det var jätte fint där inne, tavlor på ungdomarna stod uppraddade, en tavla på jesus och 63 personer bakom hade dom satt upp. The Rose spelades i bakgrunden, mammornas gråt gjorde så fruktansvärt ont, tänk om det var min mamma som stod där? Tänk om det var min kompis jag stod och betraktade på en bild?

Dom hade ett vitrinskåp, med saker från offrerna, det låg en smält hårklämma där, tänk att en tjej hade den i sitt hår den kvällen. Det låg terminskort där det stod HT 98 på. Och sönderbrända klockor. En av klockorna hade stannat på 00.20. Första larmet kom in kvart i tolv, tänk om klockan stannade den kvällen? 

Jag är så oerhört tacksam att inte detta drabbade mig på något sätt, men jag är ändå otroligt ledsen för alla drabbade. Sånt här skall ju inte få hända. Så jävla sjukt.